-Lately-

Så vad har hänt här den senaste veckan då?
Ja, vad har inte hänt? Haha! En hel del faktiskt!

Förra veckan va jag ledig torsdag och fredag och då passade vi på att bjuda upp mamma och pappa hit! Och oj vilket väder vi fick! Riktigt isigt kallt men klarblå himmel och sol och så fick man ju en härlig, och välbehövlig, dos av d-vitamin. Och nu när det har varit så himla kallt så länge har många sjöar frusit till ordentligt och även sjön här nere vid oss och många har varit därnere och åkt skridskor- så mysigt ju! Dock inte vi. Vi gick istället ner en dag och bara njöt av solstrålarna och den blåa himlen!

Och som sig bör när man har gäster vill man ju laga till lite god mat så mammas idé va en gryta- biff bourguignon närmare bestämt! Mammas idé som sagt men jag ville ju såklart hjälpa till och frågade vad jag kunde bidra med och det blev att skiva morötter. Så jag grep tag i morötterna i högsta hugg, kom på att ”just det, vi har ju en mandolin, den kan jag ju använda!”
Dumt beslut! Mycket dumt beslut!
Jag började skiva på, insåg att detta kanske är lite risky så tog tag i den där hållaren man får till men moroten ville liksom inte fästa på den så det blev att jag körde utan den!
Dumt beslut! Mycket dumt beslut!
Tror att alla kanske inser vart denna historia brakar hän. Och ja, jag skivade moroten men skivade även min tumme. Eller ja, en bit av den! Och jäklar i min låda vad det gjorde ont...och blödde! Det tog liksom aldrig slut.

Så där stod man i valet och kvalet om att åka in till sjukhuset men insåg väl snabbt att- vad ska dem göra?
Biten är av. Det finns ingenting att ”sy tillbaka” så det blev att vira en kökshandduk runt tummen och bara hålla tryck på.
Ringde även svägerskan som är läkare som kunde ge mig tips och råd och lugna mig lite och fick ringa Richard som va på väg hem från jobbet och säga att han fick ta en svängom inom apoteket och köpa på sig lite grejer.

Så, ja nu saknar jag alltså en hörnbit av tummen. Men jag har blivit försäkrad om att den växer ut- både av syrran som också är klumpig och haft en mandolinolycka- och av sköterskan på vårdcentralen där jag va på kontroll i måndags.

Lite lustigt att man direkt efter en sån här olycka blir väldigt fokuserad- eller ja, till viss del fokuserad och till viss del hispig- men tyckte väl ändå jag va ganska cool med tanke på allt blod...fram till jag skulle byta kompress dagen efter. DÅ sökte det mig. Blev alldeles illamående och det svartnade för ögonen.

Men nu känns det som det är på bättringsvägen. Förutom när jag är ute i kylan, då dunkar det rejält i fingret. Och på jobb, när jag ”glömmer av” skadan och råkar köra tummen rätt in i nåt.

Ni hör ju! Klumpig!

Gillar

Kommentarer