Ida Kappelin

Ida "tics" Svensson
Herrejesus!
Hela mardrömmen började när jag...duktig som jag e...satt o plugga innan idag. Jag sitter i min tysta ensamhet och känner mig väldigt taggad att bita mig igenom sisådär 200 sidor om det moderna industrisamhället och bla bla bla och plötsligt får jag tics i ögonlocket.
För er som aldrig har upplevt denna känsla kan jag säga att om känslan bara sitter i i en halv minut eller max en minut kan det va en ganska häftig känsla men INTE om man har dessa tics i tja sisådär EN TIMME!
För det första blir det väldigt jobbigt att koncentrera sig på det man ska läsa och sen är det väldigt väldigt jobbigt att ha känslan av att någon rycker en i ögonlocket med en pincett...enbart för att jävlas.
Men känslan försvann ju som sagt efter EN TIMME...lagom till jag skulle sticka i till stan för en träff med Emma. So far so good...kolla lite i affärer, småsnacka lite om helgens planer innan vi bestämde oss för att sätta oss o ta en fika...precis när jag ställer ner kaffekoppen och min kärleksmums på bordet börjar det igen....aaahhh! Ska man skratta eller gråta?!? Det blev att skratta åt det och försöka koncentrera sig på annat...vilket INTE gick...kunde verkligen inte koncentrera mig.

Så nu sitter man här i soffan efter en gourmetmåltid ala fiskpinnar med potatis och remouladsås och försöker skriva blogg samtidigt som vi kollar på den engelska versionen av Wallander...kan kanske va att ögat är överarbetat med  en massa text innan idag och nu att koncentrera sig på både bloggskrivandet OCH den engelska Wallander. Hoppas bara att denna känsla försvinner till jag ska gå o lägga mig annars blir jag TOKIG!!!