Ida Kappelin

Finally...
Äntligen kan man lägga upp lite bilder från vår helg i Cuenca...
Så så här kommer det att se ut för vår del från och med augusti...
Händer det nån, händer det mej
Jepp då va det sista dagen på Veromoda idag. Tråkigt att det inte blev flera dagar men ändå gött att ha ett fast jobb som jag vet att jag kommer få mycket tider på...så det blev bra i slutändan! Har väldigt mycket att se fram emot nu i maj månad och sen blir det bara att arbeta en månad till innan jag går på semester...hehe.
O heter man Ida så gör man...alla andra på Veromoda har blippar så att det kommer in genom dörrar, in på lagret, ner på lagret och fikarummet bland annat...jag däremot har aldrig fått en sån utan har varit tvungen att låna alla andras. O så idag hände det! Jag tänkte helt fel. Efter min lunch gick jag bara ifrån fikarummet (utan en lånad blipp) för att återgå till arbetet. Väl ute i korridoren kommer jag på att "shit, jag kommer ju inte komma igenom nästa dörr". Försöker tappert springa tillbaka innan dörren bakom mig stängs igen...utan framgång givetvis. Så där stod jag...både utlåst och inlåst, på samma gång. Händer det nån, så händer det givetvis mig.
Så där stod jag...tänkte att snart e det väl nån som kommer igenom dörren, men icke! Tänkte att, jaja okej men de kommer säkert komma och hämta mig eftersom de förmodligen saknar mig däruppe eller undrar var jag håller hus, men icke! Så det blev en kvart i korridoren innan nån äntligen öppnade dörren.
Det va min dag idag. Både utläst och inlåst på samma gång...
I brist på annat...
Hemkommen efter en dag på jobbet, (där jag äntligen fick lära mig kassan på Veromoda lagom till jag ska sluta, men men...det va skoj ändå) och så får jag middagen serverad...lyckligt lottad man e just nu! Blev en jättegod rätt med lax och pesto med grönsakskompott tillagad av min mysiga sambo. Mumsigt! Skulle kanske tagit kort på det o lagt upp här...men det slank ner så snabbt....

O nu såhär på kvällskvisten...i brist på annat när Richard kollar en urlöjlig actionfilm....sitter jag och lyssnar på lite italiensk musik. Vette tusan hur jag kom in på det spåret men öppna spotify och därigenom blev det lite Eros Ramazotti och på den vägen var det.
Minnen från när man va liten dök upp då mamma o pappa lyssna, ganska mycket har jag ett svagt minne av, på italiensk musik. O alla tripper ner till Italien när vi va små...det va tider det! Mysigt att va lite nostalgisk ibland...
Hur som helst e det i alla fall urmysigt att lyssna på. I mitt nästa liv vill jag bli italienska. Har i för sig ingen aning om vad de sjunger...de kan ju sjunga nåt jättekorkat och texterna kan va urlöjliga...men det spelar ingen roll för det låter hur mysigt som helst!