Ida Kappelin

Out for lunch


Efter att ha lämnat lilleman på förskolan blev det en sväng till gymmet och sen åkte jag och Richard och skulle fixa lite grejer innan vi skulle hämta Charlie igen. Skulle bla ha tag i konstgjorda värmeljus, eller vad man säger, med batterier istället för låga om man säger så då...frågade på bygghandeln bland andra glödlampor och så men nix, fick till svar att såna får man köpa på nätet. Men skam den som ger sig! Kikade in i en inredningsaffär och hittade flera stycken där, skrek till lite av iver i affären, haha! Så nu kan jag sätta ljus i vår karvade pumpa utan att vara orolig att den brinner upp! 
Sen hämtade vi upp lilleman och begav oss in mot stan för lunch, paella! Kanske inte att rekommendera sådär direkt efter förskolan med en trött och hungrig liten kille men vi blev i alla fall mätta allihopa, det va ju det som va tanken, och gott va det ju såklart med!
Que pasa?


Vad är det som händer? Kan man ju fråga sig i detta landet...Just nu är jag ganska trött på landet och människorna i det. Varför? Jo, här kommer en liten historia som jag, nu, kan skratta åt...
I förrgår ringde det på min mobil, skyddat nummer så kunde inte se vem det va, eftersom jag inte mådde toppen och låg i sängen svarade jag inte. När jag sedan såg att jag hade ett meddelande intalat på telefonen, ringde jag och kolla vem som hade pratat in. En kille från Human Resources på Zara hade ringt och va intresserad av att prata med mig. Shit va bra! Så jag ringde upp några gånger utan svar men sen kom jag fram och fick prata lite kort med en kille som sa att han skulle ringa upp mig om en timme. En timme gick, en och en halv, två timmar gick men inget samtal. Så då ringde jag upp igen, inget svar, ringde en gång till men inget svar, ringde en tredje gång men inget svar. Så ringde jag idag igen, och kom fram. Berättade vem jag va och att de hade varit intresserade av mitt cv. Killen fatta först ingenting varpå jag fick förklara vem jag va igen. Ah, polletten trilla ner. Jo då va det ju så att de höll på att anställa- perfekt! De skulle ha några intervjuer- perfekt! I Palma! Que? Ursäkta sa jag, i Palma? Varpå han säger ja! Men jag bor i Logroño! Eh, får jag höra i luren. Va sa du att du hette igen? Ida Kappelin! Då är det såhär att han har blandat ihop mig med en tjej som sökt en tjänst i Palma. Men va...? Är det överhuvudtaget möjligt? Men varför ringde ni mig från början? Finns det lediga tjänster i Logroño? Nej inte just nu, men jag ger ditt cv till mina kollegor här om det dyker upp nåt i Logroño. 
Detta är så sjukt att det finns inte. Och inte ens en ursäkt utan man får höra att "Gud va konstigt att du är så lik en annan tjej här i Palma" och spanjorernas favorituttryck "fijate" -tänk dig!
Ja, tänk dig! 
Ursäkta mig men det är f-n inte konstigt att detta landet har de problem de har. Ja, jag är sur och lite bitter! Därför fick jag pigga upp mig själv, och resten av familjen, med kanelbullar!
Tisdag


Idag har det inte varit full rulle direkt! Har gått lite i slowmotion här men på eftermiddagen tog vi tag i oss, gick ut en sväng med lilleman och sen köpte vi lite roliga grejer för lite halloween-pyssel. 
Det va väl vår dag!