Ida Kappelin

Week 37
 
Idag går jag in i en ny graviditetsvecka, vecka 37, och nu känns det hela mycket mer på riktigt...
Så vad här hänt i graviditeten sen sist? Jo för att summera va jag ju på ultraljud för drygt två veckor sedan där de sa att lillan låg med rumpan neråt, i sätes. De berättade också att om hon inte vänder sig själv görs det vändingsförsök, vilket är 50 50 chans, annars blir det kejsarsnitt. Just då tänkte jag hjälp, kejsarsnitt, men nu känner jag nog mer och mer för det. Sen va jag ju hos min barnmorska som sa en helt annat sak. Att om bebisen ligger i sätes så får jag helt enkelt föda i sätes. Något som stressade mig lite. Sen sa läkarna borta på sjukhuset att här i Logrono, Rioja, föds inga barn i sätes, då blir det helt enkelt kejsarsnitt.
 
Men nu då är senaste budet, efter ett sjukhusbesök i fredags, att först och främst ska vi se om lillan vänder sig självmant. Steg ett! Steg två blir ett ultraljud på måndag i nästa vecka för att se hur det står till där inne. Steg 3 är ett vändingsförsök och fungerar inte detta så är steg 4 kejsarsnitt i vecka 39. Så där är vi! Jag hoppas att lillan är envis som sin mamma och blir kvar i sätes. Just i skrivande stund är jag nog lite mer för ett kejsarsnitt än vaginal förlossning, 51% mot 49% kanske...? Men vi får se. Hur det än blir så kommer vi ju faktiskt ha en liten bebis här om mindre än en månad. Helt ofattbart men helt fantastiskt!
 
Today is a new pregnancy week, week 37, and it all feels so much more real now...
So what ha happened up till now? Well I did an ultrasound two weeks ago were the doctor said that the baby was laying with her butt down. They also told me that if she doesn't turn around on her own the doctors will attempt to do so, which is a 50 50 chance, otherwise I have to do a c-section. At that moment I thought, c-section, oh no, but now when I've thought some more about it I think that it's not so bad. Then I went to my midwife who told me a completely other story. She said that if the baby is laying with her butt down I just have to give birth like that, which kind of stressed me. And at the hospital the doctors there told me that here in Logroño, Rioja, women don't give birth butt down- then it's always c-section.
 
So what now? Well after a trip to the hospital last Friday here's the deal. 
Step 1- we'll have to see if the baby turns around on her own, if not the doctors will attempt to do so. Step 2- turn the baby from outside which is a 50 50 chance. Step 3- if she doesn't turn we will plan a c-section in week 39. So that's that! I hope that she is as stubborn as her mother and doesn't turn. At the moment I kind of like the thought of a c-section, or maybe I'm 51% to 49%...? But we'll see. However it turns out in the end we'll have a baby here with us  less than one month and that's hard to take in right now but I know it will be fantastic! 
 
 
Slow Monday start...
Måndag och nystart!
Eftersom natten varit sisådär kommer jag spendera måndagmorgonen med en stor kaffekopp, raggsockar, nyhetsmorgon och lite mys i soffan när lilleman är i skolan. Kanske en poddlyssning innan det blir att åka iväg och fylla på kyl och frys. Långsam måndagsstart när den är som bäst! 
Monday and a fresh start!
Since last night was a bit so and so...I decided to spend my Monday start with a big coffee cup, warm cozy socks and quiet time alone on the sofa. Maybe I'll listen to a nice pod before it's time to go to the grocery store. Slow Monday at its best! 
Sunday walk
Igår va det riktigt kalasväder här, sol och blå himmel och 23 grader. Så då passade vi på att ta en liten promenad in mot en mysig park för lite lunch och sen knatade vi vidare på Gran Via och sprang på creperian. Och ska det va ska det va! Crêpe med extra allt, typ. Och lilleman va glad för sin chokladglass med. Kanske syns i bakgrunden? Haha! 
 
Yesterday it was really nice weathe, clear blue skies and 23 degrees. So we walked into the center, first to a lovely little park for some lunch and then we continued on Gran Via and passed by a crepe-place. And if you're going to order a crepe you should do it right, go all in. Which we did! And I think Charlie enjoyed his ice cream too, at the end there was probably more chocolate on his face than in his stomach, haha!